wigos

Första dagen var närvöst, låg och inte kunde sova natten innan som många skulle beskriva första natten innan du börjar skolan känsla. Detta är Psykos många inte vill uppleva men ändå alla nästan upplever. När jag väl kom till jobbet så fick jag börja starta själv med arbetet fick inte många instruktioner, kan vara ett simpelt jobb men samtidigt vill man ha en riktig genomgång över hur saker och ting funkar. Det var skönt att många kom fram och presenterade sig och sa att om det är nått säg bara till så hjälper vi.

Andra dagen på jobbet
somnade snabbt på kvällen innan denna jobbdag kom. vaknade upp "05.15" och insåg att det inte var nån mening att invänta  alarmet skulle gå ingång om en kvart. Så med tunga trötta steg stapplade jag mig fram och i badkaret och satte ingång att duscha. Efter shampooneringen så sträckte jag mig till duschhandtaget och försökta avlägsna det från "hängarn". Hängarn som var ett järnrör som satt fast i väggen lossnade och damp ner på min fot och om jag ska uttrycka mig milt det gjorde ont!

 

Bra start ¨på dagen tänkte jag och började bege mig gåendes mot töyen för att jumpa på t-banan mot vestli. 
  

Måste bara återberätta att efter jobbet var jag minst sugen på att göra mat så jag drog med mig Modigh till egons för en pizzabuffé äckligt mättande var det. Vi orkade inte att byta om från våra arbetskläder så vi hade stora kontraster till alla kostym-nissar. När vi fått nog och skulle resa oss upp för att gå så hugger det självklart till i låret, SENDRAGET! För andra gången denna dag kan jag inte vråla ut min smärta denna gång var det inte tiden på dygnet som fick mig hålla käft utan denna gången var det "fint" folk på resturang som stoppade utbrottet. Kändes inte som det var det rätta stället att börja stretcha på heller... Gåendes som en Walking Dead försökte jag så snabbt som möjligt försvinna därifrån.