Mitt kära Östersund!
Ey womens and gentlemans!
Resan hem gick bra efter allt stök som jämt och ständigt förföljer mig ¨på mina resor. Det började med att vi fick vänta 15 min på våran buss till stationen, bussarna brukar gå var 5e minut. När vi kom fram till tågstationen så stod tågtrafiken i hela oslo still i 20 min! Jag ringde och skulle meddela jonte att vi skulle komma fram sent till jessheim, där vi skulle åka bil med jonte från. Just när jag pratade med jonte så kom det fram en kille med anteckningsblock och började fråga modigh och mig vad vi tyckte om förseningarna, Vid detta tillfälle kände jag att detta kunde vara vägen till berömelse och kändisskap. Tänk att få pryda första sidan på VG och se ruggigt pissed off ut! Men medans jag försökte avsluta samtalet med jonte illa kvikt, så hann Modigh berätta att det gjorde inte oss något för vi trodde vi skulle komma sent till vårat tåg. Jornalisten antecknade inte ett skvatt av det Modigh sade och han såg inte ut att leta efter folk som var nöjd över att bli sena så han hann sjappa innan jag öppnat munnen! Jag hade dragit en riktig rövarhistoria om jag fått orda. Väl framme i jessheim så parkerade jonte bilen vid stationen, vad tror ni hände härnäst? Bilfan startade inte, tog väl 20 min här också innan vi rullstartartade igång den.
Det var en skön känsla av gemenskap, man träffade sina kusiner som man inte brukar träffar så ofta.
Det var roligt att träffa släkten, många som säger att det är långtråkigt osv men hos oss var känslan anorlunda. Släkten består av ett gäng korthajar så det var oundvikligt att kortleken skulle tas fram, klöver och stick är det som spelas. Det finns en gud inom detta spel, hans namn är John Palm en fräck och korträknande demon. Mitt mål var att sätta honom på plats, lyckades nästan för vi hamnade på lika många poäng.
Resan hem gick bra efter allt stök som jämt och ständigt förföljer mig ¨på mina resor. Det började med att vi fick vänta 15 min på våran buss till stationen, bussarna brukar gå var 5e minut. När vi kom fram till tågstationen så stod tågtrafiken i hela oslo still i 20 min! Jag ringde och skulle meddela jonte att vi skulle komma fram sent till jessheim, där vi skulle åka bil med jonte från. Just när jag pratade med jonte så kom det fram en kille med anteckningsblock och började fråga modigh och mig vad vi tyckte om förseningarna, Vid detta tillfälle kände jag att detta kunde vara vägen till berömelse och kändisskap. Tänk att få pryda första sidan på VG och se ruggigt pissed off ut! Men medans jag försökte avsluta samtalet med jonte illa kvikt, så hann Modigh berätta att det gjorde inte oss något för vi trodde vi skulle komma sent till vårat tåg. Jornalisten antecknade inte ett skvatt av det Modigh sade och han såg inte ut att leta efter folk som var nöjd över att bli sena så han hann sjappa innan jag öppnat munnen! Jag hade dragit en riktig rövarhistoria om jag fått orda. Väl framme i jessheim så parkerade jonte bilen vid stationen, vad tror ni hände härnäst? Bilfan startade inte, tog väl 20 min här också innan vi rullstartartade igång den.
Till förvåning så var det ingen som välkommnade oss när vi gled in i city. Vi slöt upp med Herr Arwehed, masade oss ner till kebab city och beställde in en XL var. När vi satt och sluffsade i oss kebaben så knackade det plötsligt på rutan, det var lotta som fått syn på oss nykomlingar. Det språkades lite och så drog vi vidare och kikade på hur lotta vårdat sin lägenhet, såg faktiskt hyffs ut. Men Modigh påtryckte att Microvågsugnen hör hemma i köket och inte i vardagsrummet, är villig att hålla med här.
Dagen till ända och nu väntade en liten sorgsnare dag med begravning, allt gick bra trots klumpen i halsen.
Det var en skön känsla av gemenskap, man träffade sina kusiner som man inte brukar träffar så ofta.
Det var roligt att träffa släkten, många som säger att det är långtråkigt osv men hos oss var känslan anorlunda. Släkten består av ett gäng korthajar så det var oundvikligt att kortleken skulle tas fram, klöver och stick är det som spelas. Det finns en gud inom detta spel, hans namn är John Palm en fräck och korträknande demon. Mitt mål var att sätta honom på plats, lyckades nästan för vi hamnade på lika många poäng.
Kommentarer
Trackback
