Terapi bloggen..
Tänkte nu var det dags att släppa ut allt det dystra, livet är inte bara tjo och tjimm som man vill ha det. Utan livet är även fyllt med tragik och misär, även om jag inte varit med om så mycket allvarliga saker så finns det där ändå. Jag har haft ett enkelt liv jag har mest bara kunnat leva utan påfrestningar alls. Jag har varit väldigt bortskämd av min familj om jag ska vara helt ärlig, jag har nästan alltid fått det jag velat. Jag har alltid haft stöttepelare genom familj och vänner som alltid ställt upp. Vad vore man utan allt detta!? 
Just nu ligger min 99 åriga Farmor hemma på dödsbädden och bara önskar att få slut på sitt lidande. Hon har nyligen tappat förmågan att gå och det kan är en av de viktigaste av livets saker, att kunna röra på sig. Hon har levt ett förmodligen väldigt tufft liv, varit med om 2 världskrig, fostrat 4 st barn. blivit änka osv. När jag växte upp så bodde hon i Kaxås i ett stort rött hus där det alltid skulle spelas kort i form av "klöver och stick", hon har alltid varit hetsig av sig man hann knappt ta tag i kortleken för att blanda innan man skulle dela ut. Ofta man fick höra -"har du hört om den där som blanda ihjäl sig?" =) Var det nån som kunde baka så var det Farmor, kakfatet alltid fyllt med diverse delikatesser som skulle sköljas ner med saft. Farmor har varit frisk och inte haft några krämpor alls, tror nog det är ganska unikt att leva så länge utan smärtor. Det känns väldigt skönt att en sån krutgumma till gener, känns tråkigt att hon skulle komma i detta tillstånd nu så här innan jul.
Några minnen kommer åter när det är en nära som håller på att försvinna. Morfar, saknar honom mycket. Morfar dog i cancer och han måste ha lidigt oerhört mycket innan hans sista andetag. Jag förstår inte varför detta ska kunna hända en ¨så god människa, detta är nog det mest tragiska jag varit med om. Vi stod varann nära, han ville verkligen visa att han brydde sig om en på sitt eget vis. Han följde med mig, lillebror, "Freddan" och "lill anton" när vi skulle spela hockey på Hornsberg det har jag ett minne av. Han kunde inte åka skridskor så han gled omkring på isen med skor och klubba bara. Han skjutsade omkring mig och lillebror i en skottkärra när vi besökte hans lilla kolonilott och som vi gillade det!
"Go-momma" är still strong och det känns oerhört lättande. Detta är den lugnaste människan jag träffat och en av mina idoler, detta är en riktig livsnjutare som bara gör vad hon vill i sin egen takt. Många kanske förstår vart jag fått min (relativt sega som ni kallar det) livsstil ifrån. Varför ska man stressa upp sig för så mycket onödiga saker, gör allt i din egen takt
(det finns gränser men)!
Jag vill tacka er alla som gjort mig till den jag är! Jag ska försöka göra ett lika bra jobb som er och föra er kärlek vidare till nästkommande generation om jag mot förmodan hittar "the One".
